Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om sånt som egentligen inte har nån betydelse?

Efter att jag såg filmen Julie & Julia blev jag inspirerad till att starta en annan sorts blogg. Som en slags dokumentation av nått projekt, mer... Dock har jag inget direkt projekt för mig. och jag orkar inte direkt ta tag i nått nu ändå....

Dock är det 3 grejer som står för dörren i mitt liv just nu.. Jag ska skriva C-uppsats i sociologi, jag ska ta tag i träningen igen och sist men inte minst ska jag på utredning av läkare på grund av min knasiga ämnesomsättning. Vi får väl lixom se lite hur det ter sig, men för närvarande så får min blogg nog oxå ligga på is, som alla andras. 

Jag har inte skrivit alls mkt detta året, och har tappat många läsare. Så det känns inte riktigt lockade att sätta sig och skriva heller.. Inte så att det är läsarnas fel, utan mer att jag inte alls har ett behov att skriva ner en massa skit i bloggen. Jag har en underbar pojkvän som kan lyssna och förstå mig, och därmed försvinner lixom hela meningen till varför jag startade bloggen från början.

Det har varit en jävla resa, från det att jag började i november 2008, men det känns lite som att resan har tagit slut nu. Jag är lycklig med mitt liv, och det som är fel på är på väg att ändras. 

Som sagt, vi får se hur allt utvecklar sig. Eventuellt "återuppstår" bloggen i ett annat format, kanske även nån annanstans. Men den som lever får se. Denna bloggen kommer iallafall att ligga kvar på samma ställe ett bra tag till. Ifall jag skulle ändra mig....

så.. bye bye for now. Och tack till alla mina läsare. Ibland har ni varit många, ibland lite färre,. Men det är alltid lika kul att se att nån har läst det jag har skrivit. Och kommentarerna har alltid, alltid varit roliga att läsa. Speciellt på senare tid. 

Live long and prosper!

Träningsvärken sen första ridpasset för året sitter i. Jag är tokspänd inför redovisningen imorron, fastän jag kanske inte alls egentligen behöver... Jag är förbannat less på mina grannar som alltid är uppe snortidigt på morronen och för oväsen. Jag har nog inte sovit ut en enda morgon sen de flyttade in i augusti. Jävla idioter. Lixom, men faan har nått att göra i förrådet kl 7 på morronen?? Okej om det är nått som går snabbt, men ungefär 30-45 min var idioten där inne.. WTF?? Driver de en bordell eller nått??

Förövrigt kanske jag inte borde klaga egentligen. Finns större problem i världen...

Imorgon är det iallafall redovisning, sen ska vi till skåne i helgen. Ska inhandla massa saker från IKEA. Ska bli jätteroligt! :D Gardiner, soffkuddar, glas, lådor till förvaring och en massa annat skoj. Upptäckte igår att jag inte äger någon sås-skål.. Det är nästan lika udda som att inte äga bakplåtspapper! Får minsann bli bättring...

I nästa vecka börjar c-kursen. Helt sinnessjukt att tiden går så fort som den gör. Börjar dock får lite typ, tvekningar eller vad man ska säga, över om jag verkligen har valt rätt utbildning.. Tycker ju, och har alltid tyckt det har varit roligt med lagar.. Jag kanske borde blivit jurist...? Men än är det ju inte för sent... Bara nästan. 

Just nu hade det bara varit skönt att allt lullar på utan att man behöver oroa sig eller tänka på framtiden. Orka söka jobb lixom, och orka sommarjobba hela sommaren i år igen.. Njae... Jag håller tummarna för att jag ska vinna en massa massa pengar så jag slipper jobba utan kan plugga en massa istället. Hade varit SÅ skönt. Eller bara vara ledig. Det hade nästan varit bättre. En långresa hade inte heller varit så tokigt. Jag undrar hur sommaren ser ut på den fronten.. Men det lär ju tiden få utvisa. 

Idag är jag iallafall himlans tacksam för mina vänner. Heidi, Anneli, Cecilia bland andra. Alltid där och alltid lika roliga. Puss på er!

Over and out

Måndag igen och årets första ridpass är avklarat. Dock märks det ju rätt tydligt att man inte är så vältränad längre. men de ska vi snart råda bot på. :D Det jobbigaste med dagens ridpass var att jag inte har den fysiska styrkan att rida ordentligt längre. Jag åker mest med och styr... Det näst jobbigaste var att det var så satans kallt. Kallt och snö i ridhuset. inte alls bra...

Projektet lider även mot sitt slut. På torsdag har vi redovisning, och 12.15 kan vi lägga detta åt sidan och ÄNTLIGEN fortsätta med våra liv. Vi grejjade det sista med rapporten idag, och handledaren blev riktigt sur på oss när vi sa att vi inte pallade mer. Hon tyckte lixom att varför ska hon sätta sig ner och bry sig om detta om inte vi bryr oss. Har hon väl kanske rätt i, men man blir ändå less av att ändra och ändra...

Powerpointen till redovisningen är iallafall klar. Imorron ska vi bara "öva in" vad vi ska säga och klocka det. Är lite konfunderad angående tiden bara... Vad händer om vi säger allt på typ en kvart..?? men det ger väl sig....

Annars är väl det mesta sig lugnt. Razz leker hemmafru/chafför/giggolo medan jag glassar runt mest. Han gjorde minsann god mat idag oxå, jag är så imponerad så! :D Och sen har det underbara lilla helvetet köpt gott och blandat till mig. Min älskling vet allt hur han gör mig glad.

Förövrigt gick det väldigt bra hos tandläkaren idag. Inga hål att greja. Men jag var helt toknervös i väntrummet. Bara tänkte på den hemska petgrejen. GAH! Ska fan starta en hata-grupp på facebook. See ya there! :D

Puss puss

För alla som inte visste det så är det snö ute. Dock fattar jag inte alls hur man eventuellt hade kunnat missa det, men ändå... Det är helt sjukt hur mkt snö det är. Såhär mycket har det nog inte varit på flera år. Inte såhär års och verkligen inte såhär länge heller. Och kallt är det oxå. typ -15.. Helt sinnes!

Men för att trotsa vädergudarna lite så körde jag och familjen till Anneli, Håkan och Melvin i Växjö igår. Snöade typ halva vägen, var snö över hela vägen, var snö runt vägen, var snö på bilen och snudd på snö i bilen. Vi såg dock inte avåkningar eller nått (vilket var lite trisst) men folk körde bokstavligt talat som idioter. Omkörning i 2 dm djup snömodd i drygt 100 km/h, skita i att hålla avstånd, skita i att snöa av bilen, skita i att skrapa rutan (!!!) och sitta och hålla på med helt andra saker än att köra bil. Okej om det är fin väg, men HALLÅ!! Det är snö och det var snorhalt på sina ställen. Ibland önskar man nästan att folk kör ihjäl sig så att de lär sig till nästa gång. (Ja.)

Iallafall var det riktigt trevligt i Växjö. Melvin var lika busig som vanligt. :D Vi var och åt på en restaurang som Anneli jobbar på. Åt vildsvin. Var jättegott!! :D Och så mätt man blev! My god! Jag är fortfarande nästan inte hungrig.

Well.. Projektrapporten är inskickad till handledaren, och hon har inte hört av sig om några fler "fel". Å andra sidan har hon inte hört av sig alls, så hon kanske är ledig. Känns iallafall skönt att den mer eller mindre är klar. Nu är det bara en 30 min presentation som ska grejas om en vecka. Kommer nog bli riktigt nervöst. Gaddamitt! Jag är ju aldrig nervös inför sånt! Gosh!!  

Kurslitteratur för c-kursen är beställd, även om det blir dyrt. Mamma lovade att hon skulle bidra. Har inte riktigt råd att lägga 1500 på böcker och jag orkar inte hålla på att krångla med att låna på bibblan etc.. Det får andra syssla med.

Idag ska jag försöka städa lite, dammsuga och torka golvet, byta lakan, tvätta, damma lite och ta bort resterande julpynt (2 tomtar och en lampa). Väntar även på att Heidi eller Anneli ska höra av sig, för vi skulle fika. Ska bli riktigt roligt. :D 

Förövrigt kan jag tillägga att jag numera, från och med igår, kan titulera mig sambo. :D Razztastiskt, eller hur?! :D 

Over and out

Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing films). Eftersom ingen kan ljuga, kan de heller inte hitta på någonting eller låtsas. Alltså finns inte något som vi kallar film eller ens det som vi kallar reklam. Mark är dock en looser enligt både kollegor andra som känner honom. Han är fet, har dåliga gener och har ingen bra ekonomisk status. På grund av att Mark fått tilldelat att skriva om Pesten och 1300-talet i sina manus till de utbildande filmerna och att det inte alls är underhållande på grund av hur historien är, så får Mark sparken. Till råga på allt har han även blivit dumpad av sin dejt, som tyckte att hans gener inte kommer att passa hennes och att hon inte vill ha feta barn med ful näsa. 

Nästa dag ringer hyresvärden på dörren och vill ha in hyran, dock har Mark inga pengar och blir vräkt. Han går då till banken för att ta ut sina sista pengar för att kunna hyra en bil eller liknande för att flytta sina ägodelar. Väl på banken slinter dock någonting ur honom... Det han säger är inte... , utan det är...

Följden av hans förmåga att tala osant blir att han hjälper människor omkring honom som behöver stöd och hjälp på olika sätt. När hans mamma ligger på dödsbädden och är rädd för en evighet i tomhet säger han att det inte alls är så. Han beskriver en modern version av paradiset, och eftersom ingen kan ljuga tror alla att det han säger är sant. 

Filmen snöar därefter snabbt in i nån slags biblisk smörja, snudd på. Visserligen är filmen underhållande, och jag tittar nyfiket vidare på hur allting ska sluta. Dock är jag inte riktigt med i historien, utan filosoferar mest själv om hur världen skulle vara om ingen ljög och om det verkligen kan räknas som en lögn att ingenting säga om vad man tycker. Bristande självkontroll och att ljuga är ju två helt olika saker, anser jag.

Ricky Gervais spelar rollen som Mark Bellison, och gör rollen riktigt bra, trots att han är brittisk i en film som jag förmodar utspelar sig i Usa, trots att det inte alls är vår värld. Jag tror faktiskt inte rollen hade kunnat göras annorlunda, inte med samma story. Mark är en tragisk person, som alltid vetat att han är ful och Ricky gör rollen som misfit riktigt bra.

Filmen är ingen direkt "haha"-film, jag tror inte jag skrattade en enda gång, trots att det är en komedi. Dock är den underhållande eftersom man automatiskt börjar tänka lite själv om varför karaktärerna säger som de säger och inte håller käften där de borde. Överlag var filmen bra, tänkvärd, underhållande och en smula engagerande nästan. Dock får den såhär med nån timmes perspektiv inget kalashögt betyg. Detta på grund av bibliska referenser som inte överhuvudtaget har någon rimlig förklaring samt att det borde vara skillnad på självbehärskning och lögn. Totalt blir det nog 2 av 5 möjliga...

Det nya året är inne på sin 3:e dag. Dock känns det nya året precis likadant som det gamla. Dessutom har jag inte riktigt fattat att det är januari än. Förövrigt är Januari som tisdagar... det finns, men ingen minns dom, det händer aldrig nått kul alltså är det snudd på helt onödiga. De finns bara för att dryga ut och få tiden att gå liiiite långsammare till det roliga, typ sommaren och helgen. 

Men som sagt.. Ingen större förändring har skett hittills i år.. En sak som dock märks är att folk förmodligen tagit till sig mitt inlägg om "vänner" och sen tagit bort mig från msn etc, eftersom typ ingen är online där längre... Antingen det, eller så har deras datorer krashat, de har gått vilse i snön, halkat och brytit benen och tappat telefonen i toaletten och "råkat" spola... Men som jag och Heidi snackade om: Det är nog rätt bra att rensa i vänskapskretsen ibland. Har man tur så finns de riktiga vännerna kvar för en när de verkligen behövs, oavsett vart i världen de befinner sig.

Och på tal om världslig förändring hade det på ett sätt varit skönt om världen gick under en smula. Då kanske man skulle kunna oroa sig för riktiga problem, och inte sånt som när man ska orka dammsuga, vem som ska tvätta och diska eller om man har tagit alla mediciner idag eller inte... Att kunna kämpa mot snömonster, aliens, zombies och sånt där vore faktiskt riktigt roligt.. Så länge man kan trycka "esc" och avsluta när det börjar bli farligt alltså... 

Men idag är det min tur att bädda sängen, och jag ska ha ännu en utbildning av hur tvättmaskinen funkar. Sen ska jag dammsuga och framförallt ta mina mediciner. Razz åker hem om en stund, så jag blir ensam ikväll.. Inte för att vara elak, men det känns faktiskt ganska skönt. 

Sen vill jag skänka en tanke till Becca idag. Min älskade pärla. Min mufflonkvack. Även om du är i Norge eller Österrike och bryter benen när du åker bräda så är du alltid hos mig på ett sätt. Saknar dig sjukt mycket. Kan du inte växa upp snart och komma tillbaka till Halmstad och slå dig ner här och fika med mig varje, varje dag? Tyvärr är mufflon-théet slut, men jag har kopparna väntandes på dig i mitt skåp. You know where to find me!! Puss!!

Live long and prosper

Detta året, 2009, har inte direkt varit bra. Man skulle kunna säga att det har varit ett helvetes jävla pissår. Visserligen har jag fått en lägenhet, klarat all skola, träffat världens finaste pojkvän och jag har ett jobb. Men året har innehållit en jävla massa skit oxå.

I februari fick jag min lägenhet, då åkte jag även på den värsta influensan i mannaminne. Har nog aldrig någonsin varit så sjuk! Usch! 

I mars åkte jag på skidresa, vilket slutade med många blandade känslor. Hela familjen åkte på vinterkräksjukan men jag förblev frisk. Dock fick jag inbrott i min lägenhet och blev av med min dator och skärm. Dock ledde det till att jag köpte en ny dator, en laptop, som jag hade tänkt länge att skaffa. I slutet av mars ramlade jag av en häst och fick hjärnskakning och skadade mig ordentligt i nacken. Det tog till augusti innan jag var så pass bra att jag inte kände av smärtan hela tiden. Nu är jag "bra", men om jag snedbelastar och eller bär tungt får jag dras med smärta i rätt många dagar.

Första veckan i april hade jag hjärnskakning. April rullade på bra, tills den dagen min syster ringde och berättade att en kompis hade dött. Världen stannade till och jag är inte säker på om den har börjat snurra igen. Jag är fortfarande ledsen över det, även om jag vet att hon förmodligen skulle tycka att jag är jättetöntig och bråka en massa med mig på hennes underbara skånska. I april började jag även med sjukgymnastik, som verkligen inte gjorde mig bättre förren långt senare.

I maj sprang jag vårruset, piercade naveln och spenderade mest tid i skolan eller på jobbet. Dock hade jag tid för att gå på dejt och träffade då Razz. Så maj var en rätt bra månad tror jag, iallafall sett ur ett rosa skimmer som det blir när man är nykär.

I juni var det mest jobb. Jobb, jobb, jobb. Inget midsommarfirande, för jag jobbade. 

I juli var det oxå mest jobb, men jag hann med en del nöjen, som Liseberg och diverse marknader. Träffade ju även Razz väldigt mycket.

I augusti jobbade jag oxå ganska mycket. Fredrik flyttade till köpenhamn och en planerad resa till varmare breddgrader fick ställas in på grund av brist på ledighet. I augusti gick även min Farfar bort. Det gick väldigt fort, och jag tror inte riktigt att jag har fattat det än. Dock tänker jag på honom varje gång jag sitter vid mitt köksbord, eftersom jag fick det av honom. 

I september började skolan igen. Finns väl inte så mycket att säga, mer än att det var riktigt svårt att gå från mer eller mindre heltidsarbete till att vara student. Effektiviteten ville inte infinna sig. Förutom skolan blev det oxå allt tydligare att jag inte är medräknad som vän i med eller mindre alla kretsar.

I oktober var det oxå skola, och vårt stora projekt inleddes. Fredde bodde kvar i Köpenhamn, men det blev allt jobbigare att bara ses på helgen. 

I november var det mycket skola men även mycket fritid. Dock sprang jag på vårdcentralen mer eller mindre varje vecka för alla möjliga besvär och symptom. Även i november blev det riktigt tydligt att jag mer eller mindre inte är välkommen som vän längre. Först förstod jag, men sen blev jag förbannad, och nu är jag mest irriterad.

I decemberhar det varit mycket att göra i skolan, plus att alla mina "vänner" tydligt har tagit avstånd. Dock har jag hittat flera nya vänner och tagit upp mer kontakt med äldre vänner. Även i december har jag sprungit på vårdcentralen flera gånger. Tyvärr är det en sak som kommer följa med in i det nya året...

2010:

Fredde flyttar in hit i januari. Vi ska även redovisa vårt projekt i januari och sen börjar sista terminen på utbildningen. Frammåt sommaren tar jag examen, sen blir det antingen fortsatta studier, jobb eller en långresa. Några saker jag vill göra nästa år är att flytta till en större lägenhet med Fredde, börja träna ordentligt igen och börja leva lite mer i nuet och skita i det gamla. 

Jag önskar alla mina läsare ett Gott Nytt År och jag hoppas innerligt att det nya året innebär mycket positiva upplevelser och allt allt verkligen känns toppen. 

Live long and prosper!

Jag tror jag har varit alldeles för snäll för länge och inte outat idioter som har varit rent ut sagt idioter. Dock är nu deras tid kommen...

Efter att Tobbe och jag gjorde slut blev det lite automatiskt att jag tog lite avstånd från de vännerna som var mina från början men som vi senare kan kalla gemensamma vänner. Enligt min uppfattning är Tobbe en stor jävla idiot och allvarligt talat är det riktigt synd om honom, eftersom han inte alls kan inse vad felet i huvudet är nånstans. Han betedde sig som en tvättäkta psykopat och hota att slå mig, och slå sönder mina saker. Han uttryckte konstant att jag inte gjorde något för honom, trots att jag körde honom land och rike runt och lånade ut stora mängder pengar till honom. Jag ställde upp med tid, engagemang och många känslor för hans skull, det jag fick tillbaka var ett självförtroende som inte längre existerade, en helt skev självbild och en snudd på oförmåga att lita på folk överhuvudtaget. Problemet ligger inte i vilken idiot Tobbe var, utan hur våra "vänner" har behandlat mig efter att jag bevisade för mig själv att jag är värd fan så mycket mer, och gjorde slut. Eftersom jag tog avstånd från mina vänner hörde de typ inte min version av allt som hänt, utan trodde bara på Tobbes "sanning" om att jag har varit otrogen och allt annat. Tydligen är det oxå förbannat svårt att ringa mig och fråga "whats up", eftersom INGEN gjorde det. Inte någon av de jag trodde var mina vänner brydde sig om att fråga. På nyårsafton förra året förklarade jag min version av allting till de som lyssnade. Inte en enda (och jag minns vilka) sa att jag var en idiot och sa att de förstod varför Tobbe hade gjort som han hade gjort. Tvärtom sa ALLA att de tyckte att jag hade gjort helt rätt, och de ville knappast tro på allting Tobbe hade sagt och gjort mot mig. Min fråga är helt enkelt: Varför i helvete ställer ni inte upp på en vän som verkligen hade behövt stöd i det som har hänt? Fortfarande 1 år efteråt finns ni inte där, och inte FAAN ställer ni upp heller.

Jag trodde vänskap (och till viss del släktskap) var lite mer värt. Tydligen hade jag fel. Att inte bestämma själv över vilka man ska umgås med och inte och överlåta det beslutet till en person som tänker med kuken (med andra ord: LITET!!) är inte bara idiotiskt, det är förbannat sårande. Att inte en enda har snackat med att bjuda med mig på varken födelsedagsfester, midsommarafton och nu nyårsafton betyder för mig att ni inte är värda att lägga energi på. Ärligt talat så ser jag fram emot ett nytt år med NYA vänner, för ni kan fan dra åt helvete. Och nej, jag är inte sur för att jag inte har nån fest att vara på på nyårsafton, jag är förbannad för att "vänner" är så jävla felknullade, manipulerade och dumma i huvudet att ni inte kan ställa upp för mig. 

Något som jag tycker är förvånansvärt är att Razz's vänner är mer vänner mot mig än vad mina egna vänner är. Och ärligt talat tänker jag inte ens nedlåta mig till att kalla er vänner längre. Som sagt: nytt år och nya vänner. Ni andra kan dra käpprätt åt helvete. Och jag är inte hatiskt, men det är nästan som att jag skulle njuta om vissa av er dog. Så jävla besviken och förbannad är jag.

Gott nytt år.